2013-07-08
22:00:32
Kusin 25 år!
Ja, nu var de ju ett par dagar som jag har missat att blogga om. Men jag får väl helt enkelt göra ett försök i att komma ikapp.
I lördags var det dags att fira min kusin Ulrika som skulle fyllde 25 år i söndags. Som alltid är de massa stoj och skoj att träffa familjen. Fast vi saknade några som var på semester. Ullis hade gjort flera olika pajer. De jag åt var jättegoda. Mums!
Boris fick för sig att han skulle utmana ödet lite. Han sprang runt poolen och gick på kanten och flera gånger var han nära att åka i. Han gav sig inte fast att han åkte ner i poolen. Vi har fått en lite kaxråtta till valp. Han är inte rädd för något.
Efter maten var de några som så sött lutade sig tillbaka i väntan på fikat.
Sa jag sött? Nej, de tar jag genast tillbaka.
Det var visst någon som inte orkade med längre. Efter poolbad och tuggande på leksaker..
Tina, min systers och hennes sambos hund tyckte att det var väääldigt skönt att den lille hade somnat.
Sen kom fikat ut. Ullis hade gjort två jättegoda tårtor! Karolina, min en annan kusin tycker inte om grädde och jag tycker inte om choklad. Så vi delade systerlikt. Hon fick min choklad och jag åt resten. ;)
Fast Andreas, också en kusin. Ville ha hela tårtan för sig själv. Så han tänkte: Om han slänger sig över den så hinner ingen annan att ta från den tårtan.
Min absoluta favorit. Jordgubbar!!
Då var det dags för alla att ställa sig upp och sjunga. Oj, så vakert. ;p
Vet inte om Boris håller med om de. För han låg ute vid poolen och vred på sig.
Ullis och hennes sambo Johan, är väldigt duktiga på att odla saker. Här hänger nårga av alla gurkor dom fått. Supergoda! Jag fick en av Johan.
Jag tog emot den och la den på bordet framför mig, tog ett kort och sen fick jag lite bilder i huvudet och började att fnissa. ;)
Jag tittade upp och såg då Karolina mitt emot, som sett mig när jag tog bilden och började fnissa. Jag behövde inte säga ett ljud utan hon förstod precis vad jag fick för bilder i huvudet. Känner hon mig eller? Hahaha.. Sen bröt vi ihop. Satt väl och skratta så tårarna rann på oss i minst 20 minuter om inte mer. Det gick bara inte att sluta. När vi hade lugnat ner oss tittade vi på varandra och då var det kört igen! Vi låg dubbelvikta på stolarna. När vi åter igen hade lugnat ner oss, ville ju såklart dom andra veta vad det var som var så roligt. Då var de dags igen! Jag bara älskar min familj! <3
Senare på kvällen var det dags att åka hem. Då stannade jag och Jocke till vid sjöparken och tänkte att vi kunde ta en lite mysig runda med Boris. Men både Jocke och jag var väldigt trötta så de var knappt ett halvt varv. Men jag hann få några fina bilder på blommorna. =D
Kommentera inlägget här:
